Andningen, som är en automatisk process, anpassar sig till de finaste nyanserna i vårt inre och yttre liv – genom vårt autonoma nervsystem. Vår andning anpassas till vad vi gör, men också till vad vi tänker och känner. Långsam när vi är lugna och på gott humör, intensiv när vi är arga, hämmad, snabb och ytlig när vi är rädda och stressade. Olika känslor har visat sig ha olika andningsmönster och andningen är vår inre världs ögonblickliga uttryck.
Andningen särskiljer sig från andra automatiska processer på så sätt att vi ju också medvetet kan styra den. Och andningens koppling till nervsystemet går båda vägarna, så genom att medvetet arbeta med andning kan vi påverka hur vi känner.Hämmar vi andningen kan det göra oss mer oroliga eller stressade och saktar vi ner andningen kan det hjälpa oss att lugna oss.
Livet börjar med en inandning och slutar med en utandning.
Och genom resten av livet är just inandningen aktiverande, det stimulerar den aktiverande delen av nervsystemet – sympatiska nervsystemet. Vi drar efter andan när vi blir skrämda och behöver vara alerta och prestera. Vi andas in och vi ökar frekvensen för att förse kroppen med syre och energi. Ibland blir vi så uppvarvade att vi fyller våra lungor till den grad att vi får känslan av att inte få någon luft, vilket är vanligt vid kraftig ångest. Det blir så mycket fokus på att andas in att vi glömmer av att andas ut och har därför svårt att ta in mer luft.
Och genom resten av livet är utandningen deaktiverande, det stimulerar vårt parasympatiska nervsystem. När det jobbiga har lagt sig kan vi äntligen pusta ut eller så suckar vi av lättnad. Genom andning aktiverar vi till stor del det parasympatiska nervsystem via vagusnerven. Vagusnerven kopplar samman och skickar information mellan din hjärna och många körtlar och organ som hjärta, lungor och mage-tarm. Denna nerv stimuleras av just utandning, men också av en långsam och fri andning.
Så vad gör det då med ett samhälle där vi sitter med krumma ryggar böjda över ett skrivbord, stela bröstkorgar, insugna magar och tighta byxor som inte tillåter andningen att röra magen? Hållning och vanemässiga rörelse som hindrar lungornas rörelsefrihet och stimulerar korta, ytliga andetag. En andning som hela tiden stimulerar aktivering, i en kultur med ett redan högt tempo och få tillfällen att varva ner.
Det finurliga med andningen är just det ovanliga i att det är en automatisk process som vi medvetet kan styra. Att arbeta med hållning och kroppsfunktion för att möjliggöra en friare andning och att medvetet öva andning kan bli vårt mest grundläggande sätt att ta hand om oss själva och influera hur vi känner oss, hur vi upplever livet. Är vi uppe i varv, stressade eller oroliga kan vi sakta ner vår andning och ge utandningen gott om tid för att stimulera lugn och avslappning. Är vi låga kan det hjälpa oss att få tillgång till mer energi genom att andas mer intensivt. Andningen kan också bli ett sätt att öka kontakten inåt. Utan att ändra något med den kan vi bara observera och följa andningen, se hur den rör sig och vad den uttrycker. Den kan bli ett hjälpmedel att öka vår närvaro, vår förmåga att vara här och nu, som många av oss upplever svårigheter med. Att bara observera utan att ändra kan också bli ett sätt att öva på att vara med saker som de är, utan att gå in och börja ‘fixa’. Att bara vara en stund utan att göra.
