Finns det ett rätt sätt att andas?

Allt inom oss är sammanbunden på ett sådant förfinat sätt att vi långt ifrån förstår det fullt. Det får man gärna ha med sig när man läser mina texter. Det som händer någonstans påverkar allt annat, även om det ibland är så subtilt eller på ett sådant sätt att vi inte känner eller förstår det. 

Andning är central i många äldre traditioner som överlevt årtusenden och även västerländsk forskning börjar få större förståelse för andningens betydelse. Vår andning påverkar allt från hur organ, lymfa, matsmältnings- och hormonsystem jobbar till våra känslomässiga och mentala tillstånd. Och hur vi andas påverkar oss på olika sätt.

Andning är liv, syre är avgörande för att vi ska kunna leva. Därför är en välfungerande andning viktigt för att vi ska känna oss livskraftiga. Många av oss känner oss dock inte så livskraftiga vi skulle önska, vilket naturligtvis beror på många olika faktorer, men vår andning är kanske den mest grundläggande.

Kroppen är adaptiv och anpassar sig välvilligt till de rörelseförutsättningar våra lungor får. De flesta av oss spenderar större delen av våra dagar sittandes och sällan sitter vi längre stunder helt upprätt. När vi sjunker ihop får vår primära andningsmuskel – diafragman – inte samma spelyta som när vi är upprätta. Detta gör att andningen blir ytligare och snabbare, andningen begränsas till de övre delarna av våra lungor och många känner igen sig i att andningen ‘fastnar’ i bröstet. Detta försämrar gasutbytet i våra lungor.

Diafragmans rörelse ger organ och matsmältningssystemet en mjuk massage, vilket är viktigt för deras funktion. Diafragman är sammankopplad med hjärtsäcken och dysfunktion i denna muskel kan faktiskt påverka hjärtats funktion, det kan ge extra hjärtslag och en känsla av tryck över bröstet. Diafragmans rörelse  fungerar också som en pump för vårt lymfsystem, som är helt beroende av diafragman och rörelse av våra muskler för att flöda. Vår andning kan därför ligga bakom dålig blodcirkulation, kalla händer och fötter och en allmänt tung och trött känsla i kroppen.

Obalanser genom kroppen påverkar vår hållning, vilket alltså påverkar vår andning. Många är hopsjunka inte bara i sittande, ofta till följd av obalanser kring bäcken och bäckenbotten, och är stumma och orörliga i området kring våra lungor, vilket också begränsar lungornas rörelsefrihet. Diafragman är i sig en viktig del av vår hållningskedja, de muskler som har i främsta uppgift att hålla våra leder i korrekt position. Så dysfunktion i vår andning kan också påverka vår hållning, allt är sammankopplat.

Om diafragman blir begränsad i sin funktion kommer kroppen hitta en annan lösning, för luft behöver vi ha. Som sagt, kroppen är fantastiskt adaptiv. Kroppen kommer använda andra muskler för att sköta andningen, vilket övertid kan skapa besvär som spänning och smärta i området kring våra lungor – rygg, axlar, nacke, käke och huvud (spänningshuvudvärk) – såväl som andra delar av kroppen. Vi kan exempelvis även få besvär med bäckenet och bäckenbotten.

Så vad innebär en välfungerande andning?

  • Andas genom näsan – Många saker tycks hända bara genom att andas genom näsan. Luften rensas på bakterier, värms och fuktas på vägen ner till lungorna. Vår syreupptagning förbättras vilket påverkar alla funktioner i kroppen.
  • Andas med diafragman – Detta underlättar gasutbytet i lungorna. Man kan medvetet öva på detta eller jobba med sin hållning för att stimulera detta andningsmönster omedvetet. 
  • Andas långsamt – Forskning visar att en hälsosam andningsfrekvens ligger på ca 6-12 andetag per minut. 5,5-6 andetag per minut ökar HRV (heart rate variability) som är en markör för funktion på hjärta, nervsystem och kroppens anpassningsförmåga och flexibilitet. Ett högt HRV är positivt. 
  • Låt utandningen vara längre än inandningen. Detta hjälper till att sakta ner andningen. Utandning stimulerar också den del av vårt nervsystem som ökar kroppens förmåga att slappna av och gå ned i varv, medan inandning stimulerar den aktiverande delen av nervsystemet. En förlängd utandning kan också ge en effektivare inandningen som gör att luften når lägre ned i lungorna.